Bild: Å Winblad (se nedan)

Uppmätning av Sånga kyrkas källa 1923. (Avbildning av ATA nr 589:44)

Det låter som en saga men är faktiskt sant. Sånga har varit brunns- och badanstalt och upplevde under 1800-talet en intensiv blomstringstid. Redan ett par hundra år dessförinnan var orten känd för sitt hälsobringande och järnhaltiga vatten. Det berättas om de under som ska ha inträffat med dem som druckit av vattnet.

Hälsobrunnen bestod av två källor. Den ena låg inom själva kyrkogårdsområdet och den andra sydost om kyrkan nere vid gamla landsvägen.

På 1830-talet köpte ortens dåvarande provinsialläkare, doktor Åkerblom, området. Han lät med egna medel bygga två badhus och tre större byggnader. De senare inrymde societetssal, boningsrum för läkare och badgäster samt matställe m.m. Senare bildades ett bolag och då byggdes hotell och ytterligare byggnader. Själva badinrättningen var omgiven av en vacker tallpark genomkorsad av slingrande sandgångar.

För gästernas bekvämlighet gick det dagligen fem ångbåtar mellan Härnösand och Sollefteå. De lade till vid Sånga brygga. Nöjen och förströelser saknades inte. Det fanns utedansbana, kägelbana och en mindre teater. I brunnssalongen hade man tillgång till olika spel, instrument och tidningar.

Sånga brunn vann för varje år allt större förtroende. Badsäsongen sommaren 1875 var extra livlig med hundratals badgäster. Men ännu i början av 1890-talet var här liv och rörelse.

Foto: Sten Berglund (se nedan)

Utflykt till Sånga hälsokälla 1923.

Det berättas att ett stort antal sjuklingar blev bättre efter att ha druckit vattnet. Det ansågs särskilt effektivt mot reumatisk värk och olika arter av hudutslag. Även svårare sjukdomar botades.

Det fanns ordnings- och nöjesstadgar för badinrättningen. Vid vite av 5 öre förbjöds allt ätande av "välling, ost, fläsk, ärter, potatis och annan oskälig föda". I "Sedebalken" stadgades 2 öres böter för knuffande, stötande, puffande, eller trampande på annans liktorn. Klockan 22 skulle gästerna ligga till sängs annars blev det 10 öres vite. Den som förde oljud efter detta klockslag fick punga ut med 25 öre. Vidare stod det att "om en man vill kurtisera har han rätt därtill, men om han går till annans mö, 12 öre han bikta får".

Doktor Åkerblom överlät efter 30 år företaget på sonen Nils. Denne överlät senare allt på Sollefteå bruk och med åtskilliga andra ådalsbor som delägare. För aktieägarna blev det inte någon lönande affär så rörelsen avvecklades. Efter mer än 60 år stängde brunnsanstalten år 1894.

På 1920-talet fanns det planer på att få till stånd en ny kurort. Av de planerna blev intet trots ett stort intresse hos kapitalstarka ortsbor.

Foto: Erik Hoppe

I "BOTEÅ: Spelet" kan du ta en promenad på de slingrande sandgångarna som beskrivs i artikeln och till exempel hitta den här kåtan. (Länk nedan)

Hur var det då med vattnets läkande kraft? Provinsialläkaren i Härnösand, doktor Lundgren, kommenterade det hela med att patienterna nu skötte sig omsorgsfullare och förde ett mer regelbundet liv. Det hade stor betydelse för hälsan. "Man får ta uppgifterna med reservation", sade han och erinrade om H.C. Andersens saga om fjädern som blev en höna. "Ty så är nog ofta förhållandet med de flesta av de fall som relateras rörande det undergörande Sångavattnet".

(Artikeln har varit införd i Botebladet)

_____________

Upphovsrätt f. illustrationerna:

"Avbildning av ATA nr 589:44" / ur Murbergets samlingar [Lic CC-BY-NC]

"Utflykt till Sånga hälsokälla 1923" / ur Murbergets samlingar [Lic CC-BY-NC]

_____________

Länk till BOTEÅ: Spelet