1855 bildades den första hästavelsföreningen i Norrland av Västernorrlands hushållningssällskap. Syftet var att "återföra norrlandshästen till sina ursprungliga goda egenskaper". Man hade åren innan gjort försök med förädling av häststammen men det hade inte slagit väl ut. Korsningsaveln var utbredd vid tiden kring sekelskiftet. Med stöd av Västernorrlands hästförädlingsaktiebolag fastställdes renavelsprinciper för statsunderstött hästavelsarbete.

 

Sitt starkaste fäste hade länets renrasiga hästavel under en period i Överlännäs, Boteå och Styrnäs. Här bildades det som skulle bli Boteåortens hästavelsförenings första verksamhetsområde. Att Boteåbygden kommit att hålla fast vid den gamla lanthästen får tillskrivas brukspatron Ole Gjörud på Björkå AB. Han, liksom mågen och efterträdaren, brukspatron Per-Henrik Norberg, köpte in norska hingstar. Det är deras förtjänst att vårt område, och närbelägna, förblev orörda under ardennerinvationen. De lät inte heller lärda herrar från Stuteriöverstyrelsen i Stockholm blanda bort korten under kallblodsepokens år.

 

Intill 1917 stod på Björkå, Holm och Offer hingstar ägda av Björkå AB. Hingstarna betjänade de flesta av traktens ston. Samma år bildades på initiativ av bolaget och framsynta jordbrukare Boteåortens hästavelsförening. Det är den i dag äldsta aktiva hästavelsföreningen i Sverige. I dag omfattar föreningen ett större geografiskt område i och med att föreningen 1951 slogs ihop med Bjärtrå hästavelsförening. Styrelsens ordförande och kassör bor i Bjärtrå. I Boteå finns ledamöterna Bruno Bohlin och Lars Näsholm.

 

Hingstar bedöms och värderas vid hästpremieringar. Godkända hästar bokförs i stamböcker. Vid premiering bedöms härstamning, exteriör, rörelser, lynne, hälsa och bruksegenskaper. Statlig hästpremiering har tillämpats i Sverige sedan 1874.

 

Ett sto får fem till sex föl under sin livstid medan en hingst i genomsnitt ger upphov till cirka 50 gånger fler avkommor. Man behöver därför sätta in nästan vartannat sto som föds i hästavel medan urvalet kan vara mycket starkare på hingstsidan. Här räcker det med att välja ut den bästa procenten av handjuren för vidare avel.

 

Under en följd av år inskränktes föreningens verksamhet till hingsthållning. Det första förvärvet var inte så lyckat. Hingsten Brullebas, inköpt i Lillehammer, utmönstrades efter några år för hälta.1922 inköptes den 11-årige Ingemar som däremot var en lyckträff och haft mycket stor betydelse i föreningens verksamhet. Hans söner Valde och Herkules föddes hos Edvard Nilsson i Sunnersta. Valde betäckte 1.200 ston och satte in 47 söner i aveln.

 

Mellan åren 1975 och 1987 inköptes tre ston. Det var Åbo som härstammade från Holm och Ämne och Dävert. Tillsammans lämnade de 5 hingstar och 37 stambokförda ston, varav 14 diplomston.

 

Flera hästar har under åren haft stor betydelse för föreningens verksamhet. I dag finns här den nordsvenska brukshingsten Boké, född 2004, och inköpt 2010. Det är en lugn och harmonisk hingst som är mycket körsäker. Vi hade nöjet att bekanta oss med Boké när han besökte familjen Åslunds gård i Grillom tidigare i våras.

 

Några andra brukshingstar har vi kunnat se i arbete i sommar. Som komplement till gräsklippning med maskiner har Sollefteå kommun anlitat två dragare med föraren Hasse Sidbäck från Husnäs i Helgum. När ekipaget nådde Storgatan möttes det av applåder.