|
Bild: Förf. |
Omslaget till den skrift som gavs ut av Björkå AB 1956. |
Isach Christian Wessel-Berg föddes i Kristiania i Norge 1839. Han var ättling i 8:e led till kung Fredrik III av Danmark. Hans far var präst och morfadern storgodsägare. Han fick en god uppfostran och kom som vuxen att arbeta på morfaderns gods. I 35-årsåldern blev han kär i en av tjänsteflickorna och ville gifta sig med henne. Men flickan försvann och Berg gav sig iväg för att leta efter henne. Åren gick och han hördes inte av. Hans släktingar trodde att han blivit mördad eftersom han försvann så fort.
Inget är känt om Wessel-Berg förrän han omkring 1890 dök upp i Sånga. Han gjorde där entré som en mycket försupen gårdfarihandlare. Han levde första tiden som eremit men fick efter ett tag några riktigt goda vänner. Hans begär efter sprit tycktes han ha övervunnit.
Wessel-Berg var av de närboende känd som godhjärtad. Samtidigt kunde man spåra ett starkt drag av misstänksamhet och misstro mot omgivningen. Han hade en utpräglad sympati och antipati för folk. Hade han en gång blivit arg på en människa kunde ingenting få honom att ändra mening. Han var nog medveten om sitt hetsiga humör som han ibland hade svårt att behärska. Han kunde själv kalla sig för Tok-norsken.
|
Bild: Förf. |
Isach Christian Wessel-Berg framför sin stuga i Lilltannsjön. Året är 1905. |
|
Vid Rävsjön byggde han sig en koja av enklaste slag. Några år senare flyttade han till en annan koja vid Lilltannsjön. När den brann upp runt 1905 byggde han sig ett timmerhus i två plan där han bodde i två år. Då flyttade han till Krokåsstugan och därefter till Per-Olsforsen i Brandberget. Där levde han till sin död 1913.
Det ryktades om att han var i USA två gånger under åren han var försvunnen men det har inte bekräftats. Han berättade inte mycket om sig själv men en av flickorna som skurade och tvättade hos honom fick förtroendet att höra om hans olyckliga kärlek i Norge. Hon var falsk som skum, sedan har jag inte haft någon, sade han. Flickorna hade också lagt märke till att Wessel-Berg var en skrivande och läsande man. Han hade under "åren på rymmen" skrivit dagbok varje dag. Tyvärr gick allt förlorat när hans koja vid Lilltannsjön brann ner.
Wessel-Berg hade alltid sällskap av en hund och periodvis hade han höns och getter som fick komma och gå inomhus. När han dog fann man hunden troget vaktande sin husbonde.
Omkring 1891 gav han sig tillkänna för sin släkt i Norge. Det var för att inte bli dödförklarad, vilket man blir efter 15 år. Han anmälde sig efter 14 år och 360 dagar. Men han träffade aldrig släkten igen.
Wessel-Berg är begravd på Sånga kyrkogård under en gravsten som är huggen i Norge. Begravningen förrättades av en präst som var systerson till den avlidne.
(Faktaunderlag: Stig Nordström, Husum)