Ingen har som Emma Wiberg i Boteå vunnit ryktbarhet långt utanför landets gränser. Detta tack vare hennes skicklighet och insatser för linhemslöjden. Hon har blivit en symbol för alla som intresserar sig för denna kultur.

Damastvävning är ett specialistarbete jämfört med vävning av andra textilier. Tekniken bygger på en växelverkan mellan varp och inslag där mönstret framträder på linnetygets båda sidor. Gör man fel kan man inte gå tillbaka utan det är bara att börja om från början.

Emma Wiberg föddes 1901 i Valla, Undrom, och gick bort i sitt 90:e levnadsår. In i det sista arbetade hon vid sina vävstolar. Vävstolarna hade hennes far byggt om efter hennes önskemål och anpassat för damastvävning.

På alla damastvävar från Emma Wibergs ateljé finns bomärket invävt. Det består av en lax samt W. Laxen står för Ångermanland och W för Wiberg.

Emma Wiberg fick tidigt förtroendet att väva till tre generationers kungahus och tog emot beställningar från såväl officiella institutioner som privata hem.

Emma Wiberg hade tre slag av medhjälpare under åren. Det var spinnerskor, väverskor och mönstertecknare. Åtskilliga mängder handspunnet lin gick åt. Fram till 40-talet fanns det fortfarande skickliga spinnerskor. Men för varje år blev antalet allt färre. Till det kom bristen på råmaterial att spinna av.

Emma Wiberg tog aldrig emot elever, hon lärde bara upp sina egna väverskor. Varje gång Emmas väverskor kom på tal betonade hon vilken stor glädje och hjälp hon haft av dem. Hon hade inte ord nog för den uppskattning hon kände.

För den som är intresserad finns Emmas stora vävstol på Textilarkivet i Sollefteå. Där finns även hennes soffgrupp klädd med damast. Övrig kvarlåtenskap är skingrad på auktion.